14.02 och det känns som att allting är precis som det ska men ändå står jag inte ut.
Idag förlorar jag mig i blad utav gamla träd och lutar ryggen mot bokstäver skapade utav fingrar på tangenter. Idag känns det som det enda stabila. Runt klockan fem strosar Lina förbi, placerar sina ben i min nya soffa från Röda Korset och skrattar, analyserar, andas och jag kommer att tänka att förlorar jag henne är jag nog död och dö vill jag inte göra ännu. Folk gör än svagare än vad man tror med sin frånvaro och jag skruvar på mig utav bara tanken.
